17: ”men, han är ju naken”

Kejsaren brukar inte lämna sin palats allt för ofta. De enda gångerna småfolket här i SiG har möjlighet att se hans höghet personligen är när han håller sitt nyårstal och sitt midsommartal. Och när nu midsommaraftonen närmar sig med gummistövelsteg och en lavendelfärgad fladdrande regnponcho så irrar de dödliga runt som huvudlösa höns i en getingstack.
För allt måste vara tip-top när kejsaren majestätiskt vandrar igenom palatsportarna.

Under hela veckan har folk, stora som små, donerat kvistar från sina juckapalmer, många har lagt sin själ i att tillverka banderoller av rispapper och andra har fyrat igång de annars så otillåtna hembryggerierna, och börjat producera stadsvinet (80% strårom).
När kejsaren vandrar ner för avenyn till den nu avstängda fontänen så kommer det se ut som att småfolket håller på med sitt egna arbete. De kommer såklart kasta tjuvblickar för att se hur mycket nyktrare (eller fullare) kejsaren är jämfört med tidigare år.
Likgiltighet är traditionellt det man ska visa den hyllade kejsaren.

Fontänen är avstängd ända tills kejsaren öppnar den första stråromsdunken. Då, och endast då kejsaren tar den första heliga klunken så börjar festen. Fontänen exploderar likt en massiv fyrverkeriteater. Laserstrålarna kommer lysa upp kupolen som omger staden. Folket som tidigare var så likgiltiga kommer bringa liv i staden. Någon kommer försöka kidnappa kejsaren. Denne någon kommer troligtvis lyckas, ända tills han misslyckas.

När kejsaren tågat tillbaka till säkert förvar innanför palatsmurarna så kommer staden att explodera, som en äng fylld av fröiga smörblommor attackerad av en tornado. Festen kommer vara hela natten, hela helgen – ända tills alla kollapsat av stadsvinets sötma.

Här är det ingen som pekar på kejsaren och klagar på hans klädval.

Come as you fucking are!
And drink responsibly.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

16: en midsommarstångs öde

När midsommaren om mindre än en vecka knackar på dörren här i Staden i Glas så börjar den årliga kejserliga festen rustas upp. Planeringen för sammankomsten har, liksom i grann-Staden i Pumpa, varat i ett år.
Vi här i SiG har alla ett jämställt sinne så vi har inget som säger att vi varje år har en gigantisk fallossymbol, som vi dansar runt som den manliga säden (hur ser grodyngel ut?). Vilket, som de flesta av oss har räknat ut, verkar lite för bögigt för att kunnat vara politiskt korrekt när nu traditionen började. Eller var det bara kvinnor som fick dansa runt denna gigantiska kuk? Förnedrande, någon?

Vi har i alla fall ett öppet sinne här i SiG. Så vi byter symbol om vartannat år (ett manskön varje helår och ett kvinnokön varje udda), förra året modellerade vi huvudstången (den som vi reser mitt på stortorget) efter vår mest framgångsrike donutbagare. Kvinnorna flockades i hans bageri när det var dags för honom att visa upp sin stora och unika kunskap i att göra hål.
I år är det således tur för en midsommarfitta. Och vår mest beryktade konkubin tar åt sig arbetet att visa upp sin stolthet för hela SiG. Ryktet säger att när hon kommer så kommer alla kvinnor runt om i ett helt kvarter samtidigt med henne, samt att männen inte behöver några blå piller den nästkommande veckan. Hon är så bra på det hon gör att vi, efter den stora katastrofen med trekanten (då en hel stadsdels befolkning låg hemma i skön extas en hel månad), har beslutat att hon endast får göra sitt arbete en gång i månaden. I ordnade former, två mil under jorden, I en betongbunker.

Nu är det således dags för midsommarveckan. Och förhoppningsvis blir det en underbar vecka.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

15: när energin dog

Vi hade en katastrof här i Staden i glas. All vår fusionskraft tog slut. Men nu är det hela ordnat. Vi har byggt 25000 (läs: 4000) vindkraftverk och anställt 225000 personer som ska blåsa på propellrarna i skift om 4 lag. Samt så har vi låst in personen som diskade. Oturligt nog var det kejsarens fru som började tröttna på att äta ur papperstallrikar.
Vi har härmed löst både vår arbetslöshetssituation, energikris och ett ganska dysfunktionellt förhållande. Vi menar såklart att ex-frun antagligen har det bättre någonstans dit någon har gömt nykeln.

Andra glädjande nyheter är att vår kejsare fortfarande har högt förtroende, till skillnad från andra, bland folket här i SiG, även efter att det blivit känt att hans fru var anledningen till terrorattentatet. Han har nu även en ny fru på gång. Många konspirationsteoretiker tror att hon endast är ute efter makten. Men vi som får en insyn bakom de lyckta dörrarna vet att det enda jobbet en kejsarfru har är att mest bete sig som en kanin.

Allt är gott som slutar gott. Energin är tillbaka. det enda som kan stoppa det fria ordet är om Sony tar över servern.

Publicerat i nyheter | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

14: vila i frid

Staden i Glas är en fungerande dystopi, om man frågar vissa. Andra skulle beskriva staden som en destruktiv utopi. Vi här i staden bryr oss inte vad andra tycker, staden fungerar.
Vi har mycket som är lagligt, skyltar med ”rökfritt” eller ”rök fritt” är båda två lika välkomna. Om man inte vill vara i närheten av rök så går man helt sonika till ett annat ställe. Vi anammar nya innovativa idéer som till exempel att fråga kon om vad dens högsta önskan i livet är. Ni skulle bli förvånade över hur många som faktiskt svarar ”Färs!”.
Vi har förbjudit mycket av det som skapar klyftor och sådant som kan skapa ogillande. Ta till exempel det som de utanför staden kallar för musik.

Om en grupp individer sitter i ett och samma rum så kan musik på ett sätt vara något som de har gemensamt eller skiljer dem åt. Ju större grupp, desto fler grupperingar. Vi kanske har tagit fel väg genom hela träsket, men för att alla ska gå genom samma gyttja så bestämdes det tidigt att: Om man är fler än tre personer i samma rum så får man endast spela musik om alla i rummet är överrens om att det är en bra låt.
Försök har visat att med fler än tre så faller ofta en eller fler i en grupptryckssituation.

Av smidighetsprincip använder vi Spotify som en källa för musik. Men det verkar som att den trenden kommer att dö ut. Vi är inte emot ändringarna, det vi är emot är det lilla man får tillbaka om man som betalande kund använder sig av tjänsten.
Visst, just nu får man inte så mycket, men om ett par dagar får man mer. Man får till exempel lyssna på samma låt fler än 5 gånger. Och man får lyssna på mer än 10 timmar om månaden.
Betalar du inte så spelar det ingen roll om du köpt skivan sen tidigare. Och var finns möjligheterna att importera in FLAC? Det är mest därför vi purister i staden inte betalar för spotify. Det finns andra gratisalternativ vi kan använda för lossless.

Vad man än gör och, i princip, vad du än köper så kostar det att lyssna på musik, vare sig det är för tiden du spenderar för att ha ett reklamavbrott, eller för den tinnitus du fick av den. Ändå räcker det inte för skivbolagen (för ärligt talat, det är framför deras piska som spotify viftar med ändan).
Vad som gör Spotify till det det snart en gång var är att det är ett så otroligt smidigt verktyg till att dela med sig av musik. Att hitta ny spännande musik, att hitta gammal musik som man inte visste om fanns. Det kommer dö ut, vilket betyder att i slutändan så kommer bolagen tjäna mindre.
Men artisterna då?  Det är klart att artisterna får en del. Om vi liknar 99kr det med en rulle toallettpapper så är det du ger artisten en halva av ett blad. Det här är gamla siffror och kan ha ändrats

Vi här i staden tvivlar på att det har.

Publicerat i nyheter | Märkt , , | Lämna en kommentar

13: tro rätt, tro fel

I det gamla Japan var religion inte en så stor sak att hänga upp sig på. Folk brydde sig inte så mycket över vad man trodde på och bad till. Det var näst intill sed att tro på det daimyon, eller de lokala samuraifamiljerna, trodde på. Det ända tills kristendomen gjorde sitt intåg någonstans under 1500-talet.
Daimyorna på Kyushuu i västra Japan tolererade galningarna med den nya tron, mest på grund av att de gillade handeln med och krutet de förde med sig. Några lät sig till och med att omvändas till kristendomen.
Mycket av den kristna historien i Japan är ganska blodig. Då tron säger att alla är lika värda och endast de som tror kommer till paradiset. Och så kunde ju inte de högre stående Samurajerna ha det. Toyotomi Hideyoshi, förbjöd till och med tron. Och när Jesuiterna bestämde sig för att sprida sig till den dåvarande huvudstaden (Kyoto) så lät han avrätta 26 missionärer.
Förbudet höll i sig till 1873, efter många år av häxjakt.

Det enda religion för med sig är elände, spela roll om det handlar om korsriddare i Mellamöstern, flygplan i skyskrapor eller en uppeldad Koran.
Det är anledning till varför vi i Staden i Glas är ateister.

Och, Välkommen tillbaka Gothbarbie.

BTW: Jag börjar ogilla YouTube mer och mer. Här skulle det vara en video.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

12: nya ansikten

Varje gång vi byter kejsare här i Staden i Glas så får vi stora problem med våran valuta. Även fast kejsaren inte har så mycket att säga om i samhället så har han rätt till att göra sin tillvaro lite bättre än alla andras. Det är kejsaren som bestämmer hur de nya mynten och sedlarna ska se ut.

Innan nuvarande sedlar så hade vi karikatyrer på framstående vetenskapsmän. Folkets favorit var den där Newton i lugn och ro sitter under ett träd med byxorna neddragna för att låta naturen ha sin gång. Eller den där med Arkimedes, full som ett ägg, mitt på ett torg kör helikoptern med en guldkrona på skallen. Våra mynt har alltid prytts av kejsarens nuna. han/hon får alltid välja motivet.
Våra nuvarande sedlar skapade stor moralpanik bland en del av befolkningen. Men efter ett par månader så tystnade allt helt, ingen har sagt något om sedlarna efter det.

Det var inte en stor överraskning att Kejsaren valde att vara jämställd och låta hälften brydas av kvinnor och andra hälften män. Det låg i tiden då, det tråkiga var att någon kunde ha blivit inkvoterad, men våran Kejsare hade lösningen på problemet.
Här har ni, med hans egna ord, vad kejsaren valde. Och som vanligt så citerar man allt som kejsaren säger.

Kära medduborgare. Det har shagtsch till  -*hick* usshäkta -till mig att det nu är schissta chansen – *hick* uschäckta -att välja hur våra nya shedlar schka se ut.
*Hick*
Vi lever i ett schamhällällä, hihihi, där frih-*hick*-et är en dröm. Ett shamhälle där kvinnor och män inte får göra vad dom vill. Därför har jag nu best-*hick*-ämt mig för att våra nya schedlar ska prydas av inget mindre än…

Här slöt Kejsaren sina ögon ett par minuter, som att han tänkte igenom sitt val. Det är ett viktigt beslut och han ville väl antagligen vara helt säker på att inget skulle gå fel.

VA! vhem ärr ni? Vad gör ni här? Scher ni inte att jag är upp-*HICK*-tagen? Gå och rita folk som knullar någon annanschtansh!

Ptja, hellre porr än en socialdemokrat.

det var Blue Bird av Hull det var Blue Bird en brigg som med sviktade stumpar stod på över soten i snöstorm med nerisad rigg själva julafton sjuttiotvå ”surra svensken till rors han kan dreja en spak” ropa skepparn ”allright boys lös av” och Karl Stranne från Smögen blev surrad till rors på Blue Bird som var dömd att bli vrak han fick Hållö-fyrs blänk fast av snöglopp och stänk han stod halvblind han fick den i lov och i lä där låg Smögen hans hem där hans mor just fått hans brev ifrån Middelsborough ”nå vad säger du Karl går hon klar” ”nej kapten vi får blossa för här är det slut vi har Hållö om sytrbord och brott strax ilä ut med ankarna båtarna ut” men hon red inte upp och hon fick ett par brott som tog båten dom hade gjort klart ”jag tror nog” sa Karl Stranne ”att far min gått ut emot oss jag litar på far båt i lä båt i lä det är far det är vi det är far min från Smögen hallå båt i lä!” sjöng han ut ”dom är här hoppa i alle man vi blir bärgade då” det var Stranne den äldre en viking en örn som på julafton sjuttiotvå tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn till att bjuda dom skeppsbrutna på ”hur var namnet på skutan” han sporde och slog nio supar i spetsiga glas ”Briggen Blue bird” det tionde glaset han tog och han slog det i golvet i kras ”sa ni Blue Bird kapten briggen Blue Bird av Hull gud i himlen var är då min son var är pojken kapten för vår frälsares skull” det blev dödstyst bland männen i vrån gubben Stranne tog sakta sydvästen utav ”spara modern kapten denna kväll nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll” och kaptenen steg opp han var grå han var tärd stormen tjöt knappt man hörde hans ord när han sade med självande röst till sin värd ”Karl stod surrad och glömdes ombord”

Publicerat i nyheter | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

11: festivalkirg

När NATO nu välkomnar de svenska JAS-planen lika mycket som röstarna och folket här i Staden i Glas välkomnar den friska vårluften, så finns det inte längre några tvivel om att Libyen förr eller senare kommer bli ett fritt land. Vi i Staden i Glas, eller som det i militära kretsar kallas, Sig (som i Sauer), är glada över beskedet.
De flesta här i Staden vet hur det är att leva under en tyrann. Kejsarinnan Berit den Klimaktoriska är vad hon har fått för smeknamn efter hennes störtning och död för ett tjugotal år sedan. Och hon är saknad, ibland.

Kejsarinnan Berit blev röstad in som kejsarinna. Tronföljden här i Staden går till så att folket får rösta på vem som helst som bor och har uppehållstillstånd här. Utomstående kan inte bli Kejsare. Det ville sig så illa att Berit var lite lös av sig. Äh, varför ljuger jag? Hon var prostituerad. Det innebar, på grund av den tidigare kejsarens idiotlag: ”Birthcontrol is wrong”, att hon hade många barn. En lång historia kort: Hon vann en jordskredsseger och ersatte den gamla lagen (ty, kejsare får endast sätta en lag och den lagen skrivs över den gamla kejsarens) med: ”Vi har överbefolkat oss, nu slutar vi upp med misstagsbarnen!”

Hennes lag var sund. Det finns forskning som visar att vi nu är på väg mot den perioden då misstagsgraviditeterna ökar med 60%. Forskningen, som finns utskriven för privat bruk >här<, >här<, >här< och >här<, visar klart och tydligt att sommaren, med alla festivaler, fylla och dåliga beslut, är anledningen till att för många är födda under våren. En generell siffra är att 60% av vårbarnen är misstag. 90& av dessa är mellanbarn.

*  *  *

Jag hade kunnat skriva kort att: ”För många festivaler att åka till, alldeles för lite tid och pengar.” Tur att Bob Dylan inte kommer… kan jag försöka intala mig.

oh well I love you pretty baby you’re the only love I’ve ever known just as long as you stay with me the whole world is my throne beyond here lies nothin’ nothin’ we can call our own well I’m movin’ after midnight down boulevards of broken cars don’t know what I’d do without it without this love that we call ours beyond here lies nothin’ nothin’ but the moon and stars down every street there’s a window and every window’s made of glass we’ll keep on lovin’ pretty baby for as long as love will last beyond here lies nothin’ ut the mountains of the past well my ship is in the harbor and the sails are spread listen to me pretty baby lay your hand upon my head beyond here lies nothin’ nothin’ done and nothin’ said

Publicerat i musik | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar