5: beslut och lagens arm

När dammet lägger sig bland pizzakartongernas slutförvar här i staden så har vi en överbefolkning av miljönissar och wellpappsombudsmän utanför stadsgränsen. Alla följer de blint sin ledare från andra sidan sundet. De har hört att utopin här är något att önska. Vad de inte vet är att det här är sista anhalten innan galenskap.
Ett ställe där forna män och framtida kvinnor barfota fotograferar sina egna ansikten i hopp om att en dag kanske ha bytt utseende. Ett ställe där vi ingår äktenskap för att lika fort skaffa en ny älskare eller älskarinna. Ett ställe där barn växer upp med mat från närmsta snabbmatsdisk och Sambuca. Ett ställe där filosofin flödar baklänges.
En vrickad värld kan tyckas. Men vi tar i alla fall terrorister för vad de är.

*  *  *

I en annan del av staden höjer sig berg av smutsiga kläder i väntan på nästa omgång i strumpätaren. I den delen bor en man helt ensam bland nerspydda byxor och radioaktiva kalsonger. Han lever där för att sona ett brott han begick för, vad resterande tror, sekler sedan.
Brottet i sig är inget större diskussionsområde, men jag kan nämna att det här i staden är olagligt på något vis förgripa sig på en självgående dammsugare, vilken modell den nu än skulle ha. Den självpockande diskmaskinen är fair deal, så länge man ringer och larmar rätt myndigheter efteråt. I annat fall blir det tvätthögen.

*  *  *

Med en järnhandske försöker jag leda folket åt rätt håll. Jag ser till att alla har jobb så det räcker och blir över. Jag har anställda som tar hand om tomburkar och tomflaskor, dessa lagras och förvaras säkert i ett låst bankfack i väntan på att nästa kejsare går i pension, eller dör, vilket som kommer först.
Än så länge har vi inte haft en enda traditionsenlig pensioneringsfest med flaskraketer och tomburksgolf. Det har gått så långt att parlamentet har övervägt ett beslut om en förkortning av kejsarens anställningstid. En ganska markant sänkning från 200 år till 10 år. Ett absurt förslag som fick ett abrupt slut. Först måste vi diskutera gravfrågan, för en sänkning av pensionsåldern ökar frekvensen av gravgrävande i den kejserliga kyrkogården. För hur skulle det se ut om en pensionerad kejsare fick leva vidare?

*  *  *

Resterande tiden av helgen kommer hur som helst gå i tonerna av den magnifika PJ Harvey.

goddamn europeans take me back to beautiful England and the grey damp filthiness of ages and battered books fog rolling down behind the mountains and on the graveyards and dead sea-captains let me walk through the stinking alleys to the music of drunken beatings past the thames river glistening like gold hastily sold for nothing let me watch night fall on the river the moon rise up and turn to silver the sky move the ocean shimmer the hedge shake the last living rose quiver

Annonser
Det här inlägget postades i nyheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s